Boktips: Every day

Every day av David LevithanEvery day är en omtalad bok av David Levithan. Den svenska titeln är Jag, En. Boken handlar om A. A är en person som varje morgon vaknar i en ny kropp. Som lånar andra människors kroppar för en dag, men som till synes inte har en egen kropp. A har hela tiden anpassat sig efter de här förutsättningarna, aldrig försökt kämpa emot, utan hängt med så bra som möjligt i varje kropp. Tills A träffar Rhiannon. Hon är Justins flickvän, killen vars kropp A lånar och inser hur fantastisk Rhiannon är. Men hur är man ihop med någon om man bara byter kropp hela tiden? Och hur berättar man det?

Det bästa med den här boken är hur unik idén är, och att den faktiskt fungerar. David Levithan får A’s förutsättningar att kännas helt realistiska. Jag köper förutsättningarna rakt av. Förutom att A byter kropp är hen även könlös, vilket väcker mycket tankar om kön och sexualitet hos mig. För A är det nämligen helt naturligt att tända på både tjejer och killar, och för hen spelar det ingen som helst roll att vara i en tjej- eller killkropp. Hen är precis lika kär i Rhiannon för det. Det finaste är att A alltid lyser igenom alla kroppar. Hen finns därinne, och det är det som är A. Inte kroppen.

Kärlekshistorien är också väldigt bra gestaltad, så bra att även jag blir kär i Rhiannon. Jag förstår precis varför A faller för henne. Både hon och A är fantastiska karaktärer. Jag hejar på dem hela vägen, trots att förutsättningarna stundtals känns helt omöjliga.

Något som inte blir lika bra är alla olika individers livshistorier. För varje kropp A hamnar i får vi veta mer eller mindre mycket om den personens liv. Ibland är det väldigt intressant, så intressant att jag gärna vill veta mer, men efter ett visst antal liv blir det rörigt. Jag kom på mig själv med att skumma förbi vissa partier mot slutet, därför att jag bara ville läsa om hur det gick för A och Rhiannon. Med den här idén är det möjligt att det inte hade gått att lösa på något annat sätt, men det blir ändå ett problem för mig.

Sammanfattningsvis är boken klart läsvärd, och väldigt berörande. Jag kan även rekommendera att läsa den på engelska. Den var väldigt lättläst med generöst radavstånd och enkelt språk.

Every day finns tillgänglig hos Adlibris och Bokus.

Boktips: Berättelser från Engelsfors

Berättelser från EngelsforsJag har läst Berättelser från Engelsfors, en
efterlängtad seriebok baserad på Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgrens böcker Cirkeln och Eld. Illustratörerna är Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam. Jag blev både glatt överraskad och smått besviken. Varför kan ni läsa mer om i min recension hos LitteraturMagazinet. Där var vi tre som ville recensera Berättelser från Engelsfors, så det finns mycket att läsa om denna omtalade seriebok!

Bloggstafett: Förr eller senare exploderar jag

John Greens bok Förr eller senare exploderar jagJohn Greens Förr eller senare exploderar jag är en bok som berört otroligt många människor. För ett tag sen fick jag träffa några av dem uppe hos Bonnier Carlsen. Då påmindes jag om vad som är så speciellt med den här boken, och varför den är värd att prata om och fundera över. För er som inte läst boken: varning för spoilers!

Det jag tycker mest om med boken är ärligheten, framför allt hos Hazel men också hos Augustus. Ärligheten kring cancer, döden och kärlek. Hur Augustus reflekterar kring sin exflickvän som dog i cancer, och hur jobbig hon var mot slutet. Det där man inte får säga, att någon som är döende är jobbig. Eller hur Augustus systrar pratar om hur fantastisk han är, just för att han snart ska dö, och hur Hazel rycker in och säger att han faktiskt inte är SÅ fantastisk. Han är precis så bra som han var innan, varken mer eller mindre.

Jag tycker verkligen att John Green har lyckats fånga det där tabulagda kring cancer. Det man får och inte får göra, eller säga, vilket både Hazel och Augustus bryter mot många gånger om. Både mot sin omgivning, men också mot mig som läsare. När Hazel säger att depression inte är en biverkning av cancern, utan av döendet, då vill jag bara dra täcket över huvudet.

Hon har såklart rätt, och det är självklart. Ändå är det sådär jobbigt ärligt. För jävligt ärligt. Att bli berövad livet i förtid skulle göra vem som helst deprimerad, men att påstå att Hazel är deprimerad av cancern känns mer medicinskt. Det är helt naturligt. Inte konstigare än att man kan tappa hår av cellgifter. Säger man istället ”jo, hon är deprimerad för att hon snart ska dö”, då blir det obekvämt. Då blir det ”nej, det vet du inte. Du kan bli frisk.” Fast Hazel har redan accepterat att hon kommer dö, och just därför vill hon inte vara med på charaderna. Hon säger som det är.

Det här är en av många anledningar till att alla borde läsa den här boken. Den överraskar och berör läsaren hundra gånger om, bland annat med sin ärlighet. Jag har även recenserat den här boken hos LitteraturMagazinet, där jag bland annat skriver om ärligheten och andra styrkor jag tycker boken har.

Det här är en del av den bloggstafett som dragits igång av Bonnier Carlsen, just för att uppmärksamma den här boken som den förtjänar. Igår bloggade Reading this World om boken, och i morgon är det Barnboksprats tur!