“Skriva är ju så roligt, det kan jag göra gratis”

Hemkomsten kontoretHär om dagen läste jag Christin Ljungvists blogginlägg om att läs- och skrivtidningar kan ge lite ångest. Precis som hon lyfter fram kan alla dessa råd om skrivande kännas som en djungel ibland. Det kommer nya hela tiden, och varje gång jag inte håller med eller kan identifiera mig blir jag illa till mods. Som att jag missat något och måste tänka om. Vem ska man lyssna på? Vem har rätt?

Ingen, såklart. Eller alla. Det som passar en in. När jag senast läste tidningen Skriva (som jag oftast tycker väldigt mycket om) var det en person som gav rådet att se skrivandet som en hobby. Det underlättar, menade den här personen, eftersom det ändå är så svårt att jobba som författare. Rent ekonomiskt, framför allt.

Jag håller inte alls med. Jag tycker att just det där är en kulturpolitik som förs idag, och att det tack vare den är så svårt att vara författare. Man ser inte författande som ett “riktigt jobb”. Trots att jag tycker att skrivande är väldigt roligt många gånger, jag trivs med det, men det är tveklöst ett jobb. Det tar MASSOR av energi och tid.

Att hävda att det bör vara en hobby tycker jag blir förolämpande. “Skriva är ju så roligt, det kan jag göra gratis.” Det är också det resonemanget som gör att författare erbjuds att besöka olika evenemang för att prata om sitt skrivande gratis, för det är ju ändå så bra reklam. Det kan de gott göra gratis.

Jag avskyr det resonemanget. Därmed inte sagt att skrivandet OCKSÅ kan vara en hobby för många människor, men inte per automatik. Och författare ska inte behöva se på skrivandet som en hobby för att det ändå inte går att leva på det. Det är liksom inte en okej anledning.

Sammanfattningsvis behöver man inte hålla med om allting som skrivs i läs- och skrivtidningar, precis som Christin Ljungqvist säger. Det finns råd för alla smaker (tur är väl det), och det här var inte för mig.

1 Thought.

  1. Väl rutet! Att få höra att “det inte finns några pengar/jobb/framtid” som skribent leder ju även till att många lägger ner sina drömmar. Visst är det kul att det är kul att skriva, men det är ju ändå en produkt som har sitt värde (både i tid och pengar). Jag tänker spontant att det är rätt typiskt att just tjejer lägger sig lägre än vad de borde. Att det är svårt att ställa krav i rädsla för att inte alls få chansen. Skulle kanske behövas något slags gemensamt “kollektivavtal” för att tillsammans bli starkare.

    Gillar dina åsikter kring barn- och ungdomslitteratur, själv har jag aldrig riktigt slutat läsa barnböcker trots att jag inte har någon liten i närheten att läsa dem högt för. Bra böcker är bra böcker och åldersindelningar begränsar, även om de har viss funktion gällande läsförmåga o. dyl. Tick tack!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *