Icke-recensionen

Elin Nilssons Flyt som en fjäril, stick som ett biFör er som inte minns det skrev jag nyligen om mitt läsflow i påsk. Jag slukade nästan tre böcker, vilket inte är likt mig. Nuförtiden. Så jag sa till mig själv (och på bloggen) att jag inte skulle ha en tanke på recension när jag läste två av dem. Bara läsa för att läsa, inte för att recensera.

Det var så himla skönt! Inte sluka, känna pressen att skriva ner tankar direkt efter innan jag glömmer, inte lägga till saker på mitt dåliga samvete. Dock vill jag gärna tipsa om en av böckerna, så här kommer min icke-recension av “Flyt som en fjäril, stick som ett bi” av Elin Nilsson: den var bra. Läs den!

Novelltävling: Efter stormen

NovelltävlingGillar du dystopier? Då tycker jag att du ska skicka in ett bidrag till Mix förlag och Adlibris Mondos novelltävling! Såhär beskrivs tävlingen:

MIX förlag och Adlibris Mondo utlyser en novelltävling där vinnaren belönas med 10.000 kronor, en Letto-läsplatta, inträde och resa till bokmässan i Göteborg samt blir publicerad i MIX digitala utgivning. Novellen ska på något sätt anknyta till Den mörka fläcken, Om du behöver mig och Slukhål.

Tre författare har skrivit varsin kortroman om en och samma katastrof. Nu är det DIN tur att skriva om härdsmältan i kärnkraftverket och vilka konsekvenser den för med sig. Missa inte att gå in på www.efterstormen.se för mer information, gratisnoveller, tester, kortfilm och mycket mer!

ttmeddelandeOm tävlingen: Novellen bör vara mellan 10 och 40 sidor lång, skriven i 12 punkter med minst 1,5 i radavstånd och skickas in som Wordfil. Bidrag mailas in till manus@mixforlag.se med ”Efter stormen-novell” i ämnesraden. Novellen ska vara inne senast den 1 augusti 2014. Vinnaren presenteras på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg den 27 september 2014. Vässa pennan och skriv så det ryker! Lycka till!

PS, Det finns ett test på efterstormen.se där man kan kolla hur man själv skulle reagera vid en sån katastrof (eller kanske hur man TROR att man skulle reagera), och jag fick 98% chans att överleva. Sen fick jag massa tips på överlevnadssaker att ha hemma. Man lär sig nåt nytt varje dag! DS.

Det som svider allra mest

Hemkomsten kontoretIgår fick jag en refusering från drömförlag nr. 2. Jag ska ju inte förvänta mig något annat, det är ju så hård konkurrens, J. K. Rowling blev också refuserad första gången hon skickade in Harry Potter, det betyder inte att mitt manus är dåligt, osv osv osv. Jag vet allt det där, men det spelar liksom ingen roll när det dimper ner en refusering. Då känns det ändå som att man är världens sämsta författare. På riktigt.

Den där känslan låg och bubblade i mig hela eftermiddagen. Den gick inte över förrän jag fick släppa alla hämningar på kvällen och låta det komma ut. Tillåta mig att tycka att det är förjävligt, trots alla logiska resonemang. Först började jag ifrågasätta hela grejen med att skriva. Är det värt det? Ska det kännas såhär varje gång jag får ett nej? Även om jag får ett ja så småningom ger det inga garantier för nästa projekt, och nästa…

Det kändes som en smärre identitetskris. Typ: “Borde jag hitta nåt annat intresse? Ska jag bara lägga det här med skrivandet på hyllan?” Sen gick det väl någonstans där från arg till ledsen. Typ: “DET ÄR OH-RÄTT-VHIIIIIST!” För det är nog den känslan som svider allra mest – att lägga ner så mycket tid, energi (även pengar) och ge av sig själv – och sedan få ett kort standardmail till svar. Som ser exakt likadant ut som det refuseringsbrev jag fick för många år sen angående ett helt annat manus.

Jag vet att det är massor av tid som förlagen lägger ner på att gå igenom manus, och bakom det där standardmailet kanske det ligger massor av funderingar och tid, vad vet jag. Och det vore ju kanske orimligt om de ska ge långa personliga svar till ALLA manus de får in. Men resultatet blir ändå detsamma: det svider. Och känns orättvist. Vilket får mig att ifrågasätta alltihop.

Sen vet jag också att det här går över, och att jag alltid hittar tillbaka till skrivarglädjen. Det är bara en fråga om tid.