Filmtips: Catching fire

The Hunger Games: Catching fireBiopremiär av efterlängtade “The Hunger games: Catching fire” igår. Filmatiseringen av den fantastiska boken med samma namn av Suzanne Collins. En av de bästa böcker jag någonsin läst, och vet ni? Jag är nöjd. Väldigt nöjd. För er som inte vet det är Catching fire andra boken i Hunger games-trilogin. Om ni inte läst första boken ett sett filmen kan jag varna för spoilers.

Catching fire utspelar sig strax efter att första boken slutar då Katniss och Peeta har vunnit Hungerspelen och ska ut på sin vinnarturné. De märker dock snabbt att något håller på att hända i Panem. Folket har blivit upproriska och ifrågasätter systemet huvudstaden byggt upp. Katniss har gett dem hopp. Frågan är vad hon ska göra åt det, och vad president Snow kan göra för att stoppa henne.

Filmen kändes som ett enda rus. Två och en halv timme flög förbi, precis som det känns när en film är riktigt bra. Självklart är det inte samma sak som boken. Man får någonstans ställa in sig på att det är olika upplevelser, men det var en väl gjord avvägning vad som fick komma med i filmen och inte. Den var slimmad på sina ställen, vissa saker var rejält nedkortade och vissa saker var inte med alls, men det blev ändå naturligt.

Catching fire Suzanne CollinsDet bästa måste jag nog säga är Jennifer Lawrence. Hon ÄR Katniss för mig. Hon gör en fantastisk skådespelarinsats, och hon känns inte som en Hollywood-version av karaktären i boken. Hon gör Katniss rättvisa. Dessutom älskar jag karaktären i sig. Det är hon som är stark, hon som vi förväntar oss ska rädda killen och inte tvärtom. Det är också hon som har svårt för sociala sammanhang medan Peeta är den som charmar publiken. Det är inte könsstereotypt, och det är det jag tycker om.

Det som gör att böckerna fungerar så bra som filmer tror jag bland annat är att det är många actionscener. Själva hungerspelen är ju perfekt på det viset – mycket spänning, olika sorts faror varvat med att vi får lära känna karaktärerna bättre. Vi får inte tillgång till lika mycket av Katniss tankar vilket är helt naturligt på film, men jag tycker ändå det viktigaste framgår av vad hon gör och säger.

Något annat jag älskar är samhällskritiken. Mot mediahetsen, mot snedfördelningen av världens resurser. Det här kommer väl tyvärr inte fram lika mycket i filmen som det gör i boken, men ett exempel som jag tycker är både motbjudande och starkt är hur huvudstadens befolkning spyr upp maten när de ätit för att kunna äta mer. Samtidigt svälter folket i distrikten. Det blir en tydlig kritik mot västvärlden.

Sammanfattningsvis är jag mer än nöjd och kan verkligen rekommendera er att se filmen. Dock kan ingenting mäta sig mot läsupplevelsen, så jag tycker ni ska läsa boken först. Läs allihop. Nu.

5 Thoughts.

  1. Jag som inte hade tänkt att se denna förrän om ett tag, då jag såg den första ganska nyligen.. Men kanske får ta tag i den lite snabbare än jag tänkt nu då ;)

    • Jag tycker det var väldigt roligt att se båda filmerna tätt inpå varandra, då kände jag mig extra inne i världen :) Hoppas du gillar filmen!

  2. Pingback: Hungerspelen under granen | Jonna Lindberg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *