Filmtips: Återträffen

Anna Odells ÅterträffenEn film som ganska snabbt blivit omtalad och hyllad är Anna Odells “Återträffen”. Jag har sagt det flera gånger, men svensk film är verkligen bra just nu. Det har varit flera riktiga fullträffar på kort tid. Återträffen är inget undantag. Det som är lite speciellt är att filmen är baserad på Anna Odells eget liv.

Anna fick i efterhand veta att hon inte blev bjuden till klassens återträff tjugo år efter nian, vilket fick henne att fundera över vad det var klassen försökte undvika genom att inte bjuda henne. Anna blev nämligen mobbad under flera års tid. Del 1 av filmen är ett “tänk om”-scenario. Var det såhär det skulle blivit om Anna blev bjuden på klassfesten? Var det den situationen klassen ville undvika?

Del 2 baseras på Annas riktiga möten med klasskamraterna där hon visar tänk om-filmen och förklarar sin tanke med den, och där hon dessutom försöker väcka en diskussion om den hierarki som fanns i klassen och vad det berodde på.

Det bästa med filmen är hur obekväm jag som tittare blev. För att jag känner igen mig, för att hennes klass påminner om många andra klasser jag sett och själv varit en del av. Filmen får en verkligen att fundera över ens egen skoltid. Jag kanske skulle säga att det var fin stämning i högstadiet till exempel, men skulle andra säga likadant?

Det som framför allt är provokativt med filmen tror jag är att många känner igen sig i mobbarna. Att mobba är ju inte bara att skrika fula ord eller att aktivt vara elak. Att inte göra något alls kan också vara mobbing. Att låta någon annan vara elak utan att göra något. Eller att inte prata med någon på flera år trots att man går i samma klass. Och det är just det som är så hemskt, för hur många vågar säga ifrån i den åldern?

Filmen visar också det sociala spelet (och ibland kanske “typiskt svenska”) på ett oerhört skickligt sätt. På en klassfest ställer man sig inte upp och berättar hur jävligt det var i högstadiet, det ingår inte i spelet. Man bryter inte fasaden, för det blir obekvämt och jobbigt. Därför tycker jag som tittare också att Anna är ganska jobbig, och jag blir arg på mig själv för att jag tycker det.

Jag hoppas att Återträffen visas både för elever, och kanske framför allt för lärare, men också på arbetsplatser. Mobbing finns överallt, och ofta är omgivningen så handfallen för hur man ska hantera det. Den här filmen är viktig för att den lyfter frågan om mobbing. Den är också viktig för att den provocerar och gör tittarna obekväma, just för att den är så träffande. Det är en film man tänker på efteråt.

Dessutom hittade jag en låt i filmen som jag inte kan sluta lyssna på idag. Ni kanske också gillar den:

Se gärna trailern om ni är nyfikna. Och filmen, förstås. Se gärna filmen.

2 Thoughts.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *