Det som svider allra mest

Hemkomsten kontoretIgår fick jag en refusering från drömförlag nr. 2. Jag ska ju inte förvänta mig något annat, det är ju så hård konkurrens, J. K. Rowling blev också refuserad första gången hon skickade in Harry Potter, det betyder inte att mitt manus är dåligt, osv osv osv. Jag vet allt det där, men det spelar liksom ingen roll när det dimper ner en refusering. Då känns det ändå som att man är världens sämsta författare. På riktigt.

Den där känslan låg och bubblade i mig hela eftermiddagen. Den gick inte över förrän jag fick släppa alla hämningar på kvällen och låta det komma ut. Tillåta mig att tycka att det är förjävligt, trots alla logiska resonemang. Först började jag ifrågasätta hela grejen med att skriva. Är det värt det? Ska det kännas såhär varje gång jag får ett nej? Även om jag får ett ja så småningom ger det inga garantier för nästa projekt, och nästa…

Det kändes som en smärre identitetskris. Typ: “Borde jag hitta nåt annat intresse? Ska jag bara lägga det här med skrivandet på hyllan?” Sen gick det väl någonstans där från arg till ledsen. Typ: “DET ÄR OH-RÄTT-VHIIIIIST!” För det är nog den känslan som svider allra mest – att lägga ner så mycket tid, energi (även pengar) och ge av sig själv – och sedan få ett kort standardmail till svar. Som ser exakt likadant ut som det refuseringsbrev jag fick för många år sen angående ett helt annat manus.

Jag vet att det är massor av tid som förlagen lägger ner på att gå igenom manus, och bakom det där standardmailet kanske det ligger massor av funderingar och tid, vad vet jag. Och det vore ju kanske orimligt om de ska ge långa personliga svar till ALLA manus de får in. Men resultatet blir ändå detsamma: det svider. Och känns orättvist. Vilket får mig att ifrågasätta alltihop.

Sen vet jag också att det här går över, och att jag alltid hittar tillbaka till skrivarglädjen. Det är bara en fråga om tid.

3 Thoughts.

  1. Jättebra gjort att du över huvud taget skickade in! Var stolt över det. Själv har jag inte kommit så långt än, jag har liksom otroligt svårt att skärpa till mig och göra färdigt det allra sista, bara för att jag är så rädd för att skicka in till förlag, av jättemånga olika skäl. Jag försöker skärpa mig förstås, skrev precis ett inlägg om det. Men alltså; bra gjort, och grattis till att du vågade! Jag håller tummarna för att det går bättre hos något annat förlag.
    /Liv

  2. Vad tråkigt! Men tycker precis som Liv att du är grymt modig som skickar in. Det är bland det läskigaste man kan göra ju. Håller verkligen tummarna för att boken får ett hem på ett annat förlag. Du är grym!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *