Oändligt goda skäl till att läsa en bok

Sortering1Igår blev jag taggad av Carro som bloggar på Romeoandjuliet att bidra till den här inspirerande listan, ursprungligen initierad av Boksystrar. Listan är en samling bra anledningar (med oändliga variationer) till att börja läsa. Allt ifrån hur smart man blir till hur roligt det är. Här är listan med mitt bidrag inkluderat:

1. Du blir bättre på att sätta dig in i hur andra människor tänker och agerar. //Boksystrar
2. I sällskap med en bok behöver du aldrig känna dig ensam. //En bok om dagen
3. Du kan resa genom tid och rum utan att lämna din läsfåtölj. //Hyllan
4. Du utvecklar ditt sätt att tänka. //What You Readin?
5. Du utvecklar ditt språk. //och dagarna går…
6. Du blir smartare, intressantare och mer socialt kompetent. //Enligt O
7. En bok kan innebära en total avkoppling från ett annars stressigt liv. //Carolina läser
8. Läsa gör dig lycklig! //Lingonhjärta
9. Därför att det är det bästa sättet att öva upp och få vistas i sin fantasi! //Fiktiviteter
10. För att man som läsare aldrig behöver gå till sängs ensam. //Beroende av böcker
11. Du kan uppleva äventyr vilken tid som helst på dygnet, vart du än är! //Boken är tankens barn
12. För att man kan träffa några av sina bästa vänner genom ett gemensamt intresse: böcker.// BokrecensionerNu
13. Med en bok lär du dig alltid något nytt. //Bokföring enligt Monika
14. När du läser en bok tar en annan människas fantasi dig på oanade vägar. //Lottens Bokblogg
15. Läsning kan fungera som en språngbräda till agerande. //Romeoandjuliet

16. För att karaktärerna du läser om börjar leva och påverka dig.
Seriöst, det här är nog det som fascinerar mig mest med läsning: karaktärerna. De är riktiga personer. Människor. Om boken är bra, det vill säga, och när den är riktigt bra är det som att få nya vänner. På ett sätt är det ännu bättre, för jag får tillgång till tankar och känslor hos dem som jag sällan får hos andra människor. Det är en öppen ventil rakt in i skallen på en annan människa.

Genom att lära känna karaktärerna lär jag också känna mig själv. Jag kan tycka att jag känner igen mig och skulle gjort precis likadant själv, eller också blir jag superengagerad för att det personen gör påminner om något jag varit med om. Som blir komplicerat och starkt för mig. Jag kanske till och med blir förbannad och tycker mig ha rätt att tillrättavisa personen.

Det här är något av det bästa jag vet – att umgås med intressanta bokkaraktärer. De är levande. Då, i upplevelsen, och i känslan jag bär med mig efteråt. Och när boken är slut händer det inte alltför sällan att jag går igenom en sorgeprocess för att vi inte ska umgås mer.

Nu lämnar jag över till Boktjuven med förhoppningen om fler visdomar och inspirerande ord!

“Skriva är ju så roligt, det kan jag göra gratis”

Hemkomsten kontoretHär om dagen läste jag Christin Ljungvists blogginlägg om att läs- och skrivtidningar kan ge lite ångest. Precis som hon lyfter fram kan alla dessa råd om skrivande kännas som en djungel ibland. Det kommer nya hela tiden, och varje gång jag inte håller med eller kan identifiera mig blir jag illa till mods. Som att jag missat något och måste tänka om. Vem ska man lyssna på? Vem har rätt?

Ingen, såklart. Eller alla. Det som passar en in. När jag senast läste tidningen Skriva (som jag oftast tycker väldigt mycket om) var det en person som gav rådet att se skrivandet som en hobby. Det underlättar, menade den här personen, eftersom det ändå är så svårt att jobba som författare. Rent ekonomiskt, framför allt.

Jag håller inte alls med. Jag tycker att just det där är en kulturpolitik som förs idag, och att det tack vare den är så svårt att vara författare. Man ser inte författande som ett “riktigt jobb”. Trots att jag tycker att skrivande är väldigt roligt många gånger, jag trivs med det, men det är tveklöst ett jobb. Det tar MASSOR av energi och tid.

Att hävda att det bör vara en hobby tycker jag blir förolämpande. “Skriva är ju så roligt, det kan jag göra gratis.” Det är också det resonemanget som gör att författare erbjuds att besöka olika evenemang för att prata om sitt skrivande gratis, för det är ju ändå så bra reklam. Det kan de gott göra gratis.

Jag avskyr det resonemanget. Därmed inte sagt att skrivandet OCKSÅ kan vara en hobby för många människor, men inte per automatik. Och författare ska inte behöva se på skrivandet som en hobby för att det ändå inte går att leva på det. Det är liksom inte en okej anledning.

Sammanfattningsvis behöver man inte hålla med om allting som skrivs i läs- och skrivtidningar, precis som Christin Ljungqvist säger. Det finns råd för alla smaker (tur är väl det), och det här var inte för mig.

Skrivande och arbetsliv

KlassikerDet här med att gå från studentliv till arbetsliv kan vara en svår omställning. För er som inte vet det kom jag in på en journalistutbildning i vintras, men bestämde mig för att hoppa av efter ganska kort tid eftersom jag var extremt skoltrött. Jag behövde en paus från studier, så det får vänta ett tag. Därför jobbar jag nu som socionom.

Trots att jag inte ångrar min studiepaus ett ögonblick finns det såklart saker jag saknar med det livet. Som att inte ha speciellt mycket bunden tid, till exempel. Två föreläsningar i veckan. Tentaperiod ibland. Att både skriva, blogga och läsa var egentligen inga problem att hinna med.

Inför mitt jobb försökte jag tänka att jag skulle hinna allt ändå. Vissa dagar kunde jag åka direkt till mitt stammisfik och skriva, och blogginlägg kan jag ju skriva på kvällarna. Det går fort. Nån bok där emellan. Låter ju så himla orimligt nu när jag skriver det, men jag tänkte verkligen så.

Hur blev det sen, då? Hittills har jag läst kanske en bok per helg, om jag har tur. Jag har också suttit på mitt stammisfik ett par timmar på lördag/söndag några gånger, men det är inte givet. Bloggandet blir allt oftare varannan/var tredje dag.

Jag vill verkligen inte strunta i allt det där jag tycker så mycket om, men hur orkar man? Jag har verkligen inte energin när jag väl kommer ifrån jobbet vid fem-tiden. Dessutom vill jag gärna träffa min sambo, vänner och göra roliga saker. Kolla på en film. Ta en fika. Återhämta mig.

Ni som har heltidsarbete och skriver/bloggar/läser samtidigt – hur får ni det att gå ihop? Är ni väldigt disciplinerade, eller hur funkar det? Alla tips mottages tacksamt.