Boktips: Min typ brorsa

Johanna Lindbäck Min typ brorsaIgår hittade jag en bok jag inte hade läst tidigare av Johanna Lindbäck. Second hand. Och blev så himla glad! Dels för att jag älskar att gå på second hand-butiker och spontanköpa böcker, och dels för att jag hittade en bok av just Johanna Lindbäck. Jag har nog de allra flesta av hennes böcker hemma, men inte denna: “Min typ brorsa”. För er som inte läst boken kan jag varna för spoilers. Många.

Igår blev en sträckläsarkväll. Väldigt snabbt blev jag fast, inte minst för att boken inleds med ett kapitel långt fram i tiden där vi förstår att en av huvudpersonerna (Nina) hånglar med sin typ brorsa. Sen slungas vi tillbaka ungefär ett år i tiden och får följa med från första början när Ninas mamma Marie träffar Tomas som råkar ha två söner: Daniel och Wille. Någon av dessa bröder ska det alltså hånglas med så småningom. Ungefär där kunde jag inte sluta läsa.

Dels kände jag att det var ett tag sen jag läste en ungdomsbok som handlade om kärlek, och som fick mig att bli sjukt engagerad och… jag vet inte, kärlekskrank? Ni vet när man känner att det viktigaste i hela världen måste vara att dom här två personerna får varandra? Jag älskar att få den känslan när jag läser, och jag tröttnar aldrig.

Sen tycker jag väldigt mycket om karaktärerna. Nina var så rolig, utan att det blev tillrättalagt eller överdrivet. Daniel, åh, Daniel. Vad jag kände igen mig i honom. Att känna sig tråkig, tyst, att andra är så sjukt mycket roligare än man själv. Att man skulle göra vad som helst för att vara den som skämtade, tog plats, bara var självklar i världen. Som Wille.

Jag kunde känna igen mig i Nina också. Framför allt det här att kroka arm med sin bästis och känna sig helt handlingsförlamad sen när hon inte är där. Som att man inte vet hur man ska bete sig utan den personen, och hur alla människor som annars verkar så tråkiga och ointressanta blir livsviktiga eftersom det är skitläskigt att vara själv.

Hela boken var verkligen som en extremt spänd båge, ända från den inledande hångelscenen till slutet. Den var full av pirr (KOM IGEN OCH KYSS VARANDRA NU DÅ) – älskar sånt. Jag blev dock väldigt paff på slutet. Jag tar mig friheten att skriva om det eftersom boken ändå gavs ut för ganska många år sen, och eftersom jag varnat för spoilers redan.

Alltså, det här hänger ju givetvis ihop med min idé om lyckliga slut. Att det typ alltid är lyckliga slut, de fick varandra, de är perfekta för varandra, tack och hej, the end. Och det kan ju bli lite trist också. Förutsägbart. Ändå är det ju precis det jag vill hela tiden! Att de ska få varandra. Så när de INTE blir så känns det som värsta smällen.

Det är ju inget olyckligt slut. Faktiskt. Det är ändå en hoppfull känsla, men jag ville att de skulle bli ihop. Så himla mycket. Och jag ville att det skulle bli mer hångel, så jag tror att bågen inte fick firas av riktigt så maffigt som jag hoppades på. Vilket ledde till att jag blev aningen besviken. Förutom det är jag supernöjd. Så nöjd att jag inte riktigt förstår varför jag inte läst boken tidigare.

“Min typ brorsa” finns tillgänglig på Bokus och Adlibris.

2 Thoughts.

  1. Det här är min favorit av Johanna Lindbäcks böcker och jag håller verkligen med om slutet. Jag var riktigt arg över det i flera år efter att jag läst den. Så arg att jag till och med ställde Johanna till svars när jag var på en bokgrej med henne. Hon förklarade då varför det slutar som det gör och hennes tanke med det.

    • Ja, jag blev verkligen superirriterad! Det snuvade mig lite på den där tillfredsställande känslan jag vill ha när jag läst klart en bok.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *